Känner en sån stor tacksamhet, till att kunna vara här bland alla vackra alper. Att jag klarar av att resa hit, vandra bland bergen och kunna vara närvarande tillsammans med min fina familj! Det svåraste just nu är att jag vill oftast SÅ mycket mer än min kropp 😉 Så det är det jag övar mig på nu, att vara tacksam för hur långt jag kommit, att det är OK att min kropp inte kan allt jag vill göra. Ur tacksamhet kommer allt, sa en gång en vis man. Det har jag tagit fasta på och hittar saker att vara tacksam för varje dag. Mest av allt är jag tacksam för möjligheten jag fick, långt där borta i Omaha, till ett nytt smärtfriare liv. Det var början, nu är fortsättningen 🙂